Grupp/artist
Skivbolag / Distro
Genre
Product Code:
475 711 4
Kornstad Ensemble:
Håkon Kornstad—tenor, tenor saxophone, flute, live looping
Tenoren Kornstad spelar Tenor...
Lennarrrt ”Mr
Z”
Olausson
Håkon Kornstad (Ensemble)
Titel
Tenor Battle
Jazzland Recordings
OperaJazz
Format
CD / LP
Utgivningsår
2015
Sigbjørn Apeland—harmonium
Lars Henrik Johansen—harpsichord, cimbalon
Per Zanussi—double bass, saw
Øyvind Skarbø—percussion
Låtlista
1. En fermant les yeux (Jules Massenet, from Manon) 7:01
2. Marechiare (Francesco Paolo Tosti) 6:30
3. Morgen (Richard Strauss) 4:57
4. Lasciatemi morire (Claudio Monteverdi, from L'Arianna) 5:07
5. Je crois entendre encore (Georges Bizet, from Les pêcheurs de perles) 5:22
6. O del mio dolce ardor (C.W Gluck, from Paride ed Aeneas) 5:40
7. Song of India (Nicolai Rimsky Korsakov, from Sadko) 4:15
8. L'ultima canzone (Francesco Paolo Tosti) 4:17
En dag 2009 på Met i New York UPPTÄCKTE den norske jazzsaxofonisten Håkon Kornstad OPERA. Denna, för honom, dramatiska upptäckt resulterade i sånglektioner hos operasopranen Pamela Kucenic. Sen bar det av till Mastersprogrammet på Operahøgskolen i Oslo, där Tenoren Håkon Kornstad efter ett tag åter tog ton i Tenorsaxofonen en dag - Opera + Jazz !? Kornstad tog kontakt med vännen sedan många år ock tillika basisten Per Zanussi. Kornstad kom även att tänka på slagverkaren Øyvind Skarbø, med vilken han spelat några gånger. Sigbjørn Apelands harmonium-inspelningar hade låtit intressanta, så ännu en kontakt knöts. Ock så var Kornstad Ensemble bildat, nu skulle det bli OperaJazz! Men vad skulle de ha för repertoar… ock att kombinera opera arior med trummor… eller de enorma temposkillnaderna i ariorna p g a de långa höga tenortonerna från sångaren i förhållande till jazzmusikernas improvisationer...
Många 78-varvare senare blev det, precis som det blivit i Pamela Kucenic:s studio i New York, C.W. Gluck:s O del mio dolce ardor från Paride ed Aeneas som fick bli första arian att ta sej igenom…
Men så en dag, när Kornstad gick ock grubblade i Operahøgskolens korridorer, hördes, helt otippat, plötsligt Keith Jarrett-inspirerad pianoimprovisation. Kornstad stannade upp. Fann ock öppnade dörren till de jazziga tonernas ursprung. Där satt den klassiskt skolade Lars Henrik Johansen, vilken för övrigt lyckats bli utslängde från en klassisk Masterklass då han improviserat för mycket då han spelade Bach. Honom ska vi ha! … på cembalo… ock cimbalon…
Så sitter jag nu här med Kornstad Ensembles album Tenor Battle. Jag har spelat BarockJazzDoftande En fermant les yeux på hög volym när jag i min Mini susat fram genom de berömda öppna landskapen. Jag har hört både Tenorstämma ock Tenorsaxofon signerade Kornstad strömma ur mina B&W-högtalare i bakgrunden när jag bryggt min espresso. Jag har imponerat lyssnat när jag intar espresson. Jag har sänkt volymen ock lagt mej till ro när även klockan visat natt ock somnat in till L'ultima canzone, vars toner skapar svartvita drömbilder ur vilka Jussi Björling för ett kort ögonblick framträder…
Jag tror att de noga ock smakfullt utvalda kompositioner som Kornstad Ensemble gjort till atmosfäriska ljudlandskap ock paketerat till albumet Tenor Battle kan bli för Operaälskare en Jazzimprovisation som hörs i korridoren ock som kan öppna sinnena för Jazzvidderna där på andra sidan dörren. Men jag tror även att Tenor Battle för Jazzkatten kan bli en omvälvande UPPTÄCKT ock påbörja en ny era i skivbackarna...
www.ib2.se
ReMixed version...
Tenoren Kornstad spelar Tenor...
En dag 2009 på Met i New York UPPTÄCKTE den norske jazzsaxofonisten Håkon Kornstad OPERA. Denna, för honom, dramatiska upptäckt resulterade i sånglektioner hos operasopranen Pamela Kucenic. Sen bar det av till Mastersprogrammet på Operahøgskolen i Oslo, där Tenoren Håkon Kornstad efter ett tag åter tog ton i Tenorsaxofonen en dag - Opera + Jazz !? Kornstad tog kontakt med vännen sedan många år ock tillika basisten Per Zanussi. Kornstad kom även att tänka på slagverkaren Øyvind Skarbø, med vilken han spelat några gånger. Sigbjørn Apelands harmonium-inspelningar hade låtit intressanta, så ännu en kontakt knöts.
En dag, när Kornstad gick ock grubblade i Operahøgskolens korridorer, hördes, helt otippat, plötsligt Keith Jarrett-inspirerad pianoimprovisation. Kornstad stannade upp. Fann ock öppnade dörren till de jazziga tonernas ursprung. Där satt den klassiskt skolade Lars Henrik Johansen, vilken för övrigt lyckats bli utslängde från en klassisk Masterklass då han improviserat för mycket då han spelade Bach. Honom ska vi ha! … på cembalo… ock cimbalon… Ock så var Kornstad Ensemble en kvinett, nu skulle det bli OperaJazz! Men vad skulle de ha för repertoar… ock att kombinera opera arior med trummor… eller de enorma temposkillnaderna i ariorna p g a de långa höga tenortonerna från sångaren i förhållande till jazzmusikernas improvisationer...
Så sitter jag nu här med Kornstad Ensembles album Tenor Battle. Jag har spelat BarockJazzDoftande En fermant les yeux på hög volym när jag i min Mini susat fram genom de berömda öppna landskapen. Jag har hört både Tenorstämma ock Tenorsaxofon signerade Kornstad strömma ur mina B&W-högtalare i bakgrunden när jag bryggt min espresso. Jag har imponerat lyssnat när jag intar espresson. Jag har sänkt volymen ock lagt mej till ro när även klockan visat natt ock somnat in till L'ultima canzone, vars toner skapar svartvita drömbilder ur vilka Jussi Björling för ett kort ögonblick framträder…
Jag tror att de noga ock smakfullt utvalda kompositioner som Kornstad Ensemble gjort till atmosfäriska ljudlandskap ock paketerat till albumet Tenor Battle kan bli för Operaälskare en Jazzimprovisation som hörs i korridoren ock som kan öppna sinnena för Jazzvidderna där på andra sidan dörren. Men jag tror även att Tenor Battle för Jazzkatten kan bli en omvälvande UPPTÄCKT ock påbörja en ny era i skivbackarna...
LiraRedaktionens version...
En dag på Met i New York 2009 upptäckte den norske jazzsaxofonisten Håkon Kornstad opera. Det ledde till sånglektioner hos operasopranen Pamela Kucenic och senare mastersprogrammet på Operahøgskolen i Oslo. Tanken uppstod att kombinera de två världarna. Kornstad tog kontakt med basisten Per Zanussi, slagverkaren Øyvind Skarbø och tramporganisten Sigbjørn Apeland.
Och en dag i Operahøgskolens korridorer hördes plötsligt Keith Jarrett-inspirerad pianoimprovisation. Det var den klassiskt skolade Lars Henrik Johansen, för övrigt utslängd från en klassisk masterklass då han improviserat för mycket då han spelade Bach. Han blev, på cembalo och cimbalom sista pusselbiten i Kornstad Ensemble kvintett – nu skulle det bli operajazz!
Så sitter jag nu här med albumet Tenor battle. Jag har spelat den barockdoftande En fermant les yeux på hög volym när jag i min Mini susat fram genom de berömda öppna landskapen. Jag har imponerat hört både tenorstämma och tenorsaxofon signerad Kornstad strömma ur mina B&W-högtalare i bakgrunden när jag bryggt min espresso. Jag har sänkt volymen och lagt mej till ro när klockan visat natt ock somnat in till L'ultima canzone, vars toner skapar svartvita drömbilder ur vilka Jussi Björling för ett kort ögonblick framträder …
Jag tror att de noga och smakfullt utvalda kompositioner som Kornstad Ensemble gjort till atmosfäriska ljudlandskap kan bli för operaälskare en jazzimprovisation som hörs i korridoren och öppnar sinnena för jazzvidderna. Och jag tror även att Tenor battle för jazzkatten kan bli en omvälvande upptäckt och inleda en ny era i deras skivhyllor ...