Johan Moir Ensemble ~ Chasing Shadows

Genre
Experimentell KaosVokalJazz / Gbg Jazz
Format
LP
Utgivningsår
2015

Malin Wättring – Saxophones
Casey Moir – Voice
Naoko Sakata – Piano
Johan Moir – Double Bass
Carl-Johan Groth - Drums

Music by Johan Moir, Lyrics by Casey Moir
Recorded at Studio Epidemin, november 2014 by Johannes Lundberg
Mixed by Johannes Lundberg
Mastered by Henrik Alsér at Svenska Grammofonstudion
Cover design and artwork by Stina Johansson

Side A:
Like a Film / One Year Of Waiting
Scaleo
31st Floor
Crashing
Side B:
Layers
Grief
Majoren
Wings of Gold / Emptiness

Improvisation är basen. Experimentell är ledordet. Platsen för möten är Göteborg på Högskolan för scen och musik (på engelska något coolare: Academy of Music and Drama, Gothenburg University). Möten som 2015 mynnat ut i många tunga GöteborgsJazz-debuter, ofta på vinyl. I ett av dessa möten deltog bassisten Johan Moir, pianisten Naoko Sakata, trummisen Carl-Johan Groth, saxofonisten Malin Wättring & vokalisten Casey Moir. Detta möte mynnade ut i Johan Moir Ensemble, som när löven börjar byta färg 2015 släpper vinylen Chasing Shadows. Japp, det är ett experimentellt improvisationsalbum med doft av Göteborg. Kort ock gott det jag brukar kalla för GöteborgsJazz.
Första spåret på Chasing Shadows är Like a Film / One Year Of Waiting, där Sakata börjar lite försiktigt med en lågmäld pianomatta över vilken Wättrings saxofon svävar fram. Från havet rullar ett muller från Groths trummor ock Johans bas in, ock toppas av Caseys röstakrobatik. Det känns som en stormig höstdag är på ingång. Ute bland skären leker måsarna, men här vid högtalarna där jag tagit skydd för vinden får jag sällskap av några kuttrande duvor… På Grief, där Groths spelande för mina tankar till Michala Østergaard-Nielsen gästspel hos Midaircondo för några år sedan, ges stort utrymmer för Caseys sång.
Chasing Shadows slutar lite som det började. Men på Wings of Gold / Emptiness är det Groth som startar lite försiktigt, ock Caseys stämma som svävar över trummatta. Vingarna av guld fälls sakta ut, lixom för att känna om vinden är den rätta. När alla fjädrarna (läs: instrumenten) kommit till rätta kastar vi oss ut från klippan ock störtdyker på ner mot havet, ock virvlar med Groths trum-vindar rakt ut i tomheten som uppstår när B-sidan nått sitt slut ock allt som återstår är knastret från vinylen som tycker att det är dax att föra hem armen…
Jag startar om...