Kärlek i praktiken en vanlig dag innebär att aldrig göra skillnad på människor,

att se människor som bröder och systrar på samma nivå.

Det får konsekvenser som artighet, tacksamhet,

att kunna se och erkänna fel och brister,

berätta vad jag känner,

uttrycka besvikelse,

konfrontera och förlåta,

be om hjälp,

leva med två olika åsikter i en fråga,

lösa konflikter,

sätta upp gränser,

säga ja och nej,

ställa bra frågor,

kunna ge gåvor och inte minst att ha tid att bli avbruten av andra människor.

Allt detta för att alla människor blir så viktiga för oss.

Den första sången som Springsteen skrev efter 11 september-händelserna (2001) var "Into the Fire."

[...] där skildras brandmännens liv som Jesus liv ofta skildras.

Han som alltid lät sig bli avbruten av oförutsedda händelser och andra människors behov.

Han som var allas vän och som särskilt såg dem som ingen annan såg.

Jesus levde och dog för en högre kallelse, det allmänna goda.

Vi kan inspireras och få kraft av Jesus styrka, tro, hopp och kärlek till människor.

Hur kan du visa kärlek till en medmänniska i dag?

... är frågan författaren Robert Eriksson ställer till oss i kapitlet KÄRLEK i boken Hungrigt Hjärta.

📙

I mitt pass står det Huskvarna som födelseort.

Men inte långt efter att Huskvarna Kommun införlivats i Jönköping Kommun blev min hemstad Jönköping.

Ock trots att jag under större delen av mitt liv känt mej som mest hemma bland mina prylar i Norrahammar, säger jag att min hemstad är Jönköping.

Robert Eriksson, författare till boken Hungrigt Hjärta, som tillbringat några av sina utbildningsår i Jönköping, skriver i kapitlet Hemma att hans hemstad är Nässjö.

I kapitlet får vi bland annat veta att Nasaret, där Jesus växte upp, påminner lite om Nässjö. Nässjö lever lite i skuggan av "stora" Jönköping - Nasaret låg på Jesu tid i skuggan av den stora befästa staden Sepphoris.

Bruce Springsteen har växt upp i den lilla staden Freehold Borough i delstaten New Jersey - den lilla delstaten norr om den stora staden New York.

Freehold Borough är något större än Norrahammar, men kan väl bättre jämföras med just Nässjö, då det har eget styre.

Det är om detta Freehold som Springsteen sjunger om i låten My Hometown.

Sången börjar med att Bruce som 8-åring åker runt med sin farsa som visar upp samhället ock säger att detta är din hemstad.

Lille Bruce blir äldre. Staden blir kärvare. Butiksdöd & gängbråk. Tiden går. Å så sluts cirkeln i slutet av låten där Bruce tar med sin lille son på en tur i staden. Nu är det Bruce som visar upp ett samhälle som länge fört en tynande tillvaro i skuggan av sina snabbväxande megagrannar. Men detta är ju trots både upp- & nedgångar Deras Hemstad...

Den plats vi kommer ifrån är en gåva till oss. Den platsen ska vi inte gömma undan, eller se ner på. Och när vi återvänder till alla de där platserna där våra liv utspelade sig en gång, kanske vi börjar minnas saker som vi har förträngt eller glömt. Minnen som kan hjälpa oss att förstå varför vi är som vi är och uppskatta just den livsberättelse som blivit vår.

Frågan Robert ger oss i slutet av kapitlet lyder:

På vilket sätt har platsen där du växte upp format dig på gott och ont?

📙

Ibland lever vi som om vårt nu är en transportsträcka till en sorts bättre och mer upphöjd tid som ska komma. Vi vaknar ofta till “ännu en dag” och går runt i ett trötthetstöcken innan det är dags att gå till sängs igen. Springsteens största hit är “Dancing in the Dark” och den handlar om just de där vanliga dagarna, att det är så svårt att se det vackra i det vanliga. [ … ] I müslin som vi äter till frukost, i solen som sakta går upp en kall oktobermorgon. I samtalet med en vän. Vi behöver mer predikningar och sånger om just detta.

- Ja, likt Börge Rings ‘Så Enkelt Är Det’ tänker jag … -

Jesus behöver inte lära oss att vara andliga, snarare att likt honom bli sanna människor och ta vara på all den vanliga tid som vi har. [ … ] För om vi inte lär oss att uppskatta vårt vanliga liv, det mänskliga, kommer vi nog inte heller att uppskatta ett evigt liv, när det börjar skymma och vi inser att vår tid är utmätt. Livet är nu. Evigheten bor i våra hjärtan.

Precis som vanligt avslutas kapitlet Vanlighet i Robert Erikssons bok Hungrigt Hjärta med en fråga:

Hur har Gud mött dig i det vanliga i dag?

📙

Kapitlet LYSSNANDE inleds med

"Varje människa vi möter en vanlig dag är en unik Guds avbild som har ett universum av erfarenhet och visdom inom sig. Vi är hela tiden endast en enkel fråga från oerhört intressant och fascinerande lärdom."

Men den fråga som författaren Robert Eriksson ställer till oss i slutet av kapitlet är inte helt enkel:

"Hur kan Du hitta en inre stillhet som gör att Du förmår att lyssna på både dig själv och andra människor?"

De frågor som Bruce Springsteen ställer i sången som hör till detta kapitel - Life Itself, vilken vi precis hörde - är om möjligt ännu svårare att svara på ...

Nästa Springsteen-låt anknyter till Alla Helgons Helgen som just passerat ~ When the Saints Go Marching In. En helg då många av oss ställt frågor som ingen kunnat besvara. Många stenar har passerats...

Men detta är allas vår livsresa. Precis som det Roberts bok Hungrigt Hjärta handlar om - gömda & kanske glömda stenar. Några stenar kommer en kylig morgon fram ur sina mörka grottor, likt de i dagens sista Springsteen-sång - Stones

I sången "Badlands" sjunger Springsteen om att vi ofta tillbringar våra liv i väntan på ögonblick som aldrig infinner sig. Visst är det ofta så vi lever våra liv? Men det som vi väntar på händer aldrig. Allt vi har är ett ofullkomligt nu.

Här, och bara här, möter vi Gud, oss själva och vår nästa. Vi behöver inte vänta på det där tillfället som aldrig kommer. I stället får livet vara en plats där vi är tacksamma för att vi får en dag till och där vi använder allt det som vi har inom oss i vårt arbete för att det är djupt meningsfullt och roligt.

Men visst kan vi känna som Frodo i Tolkiens Sagan om Ringen:

"Jag önskar att det inte skulle ha hänt under min tid."

"Så gör även jag," svarade Gandalf, "och det gör vi alla som lever och får uppleva sådana här tider. Men det är inte vi som bestämmer. Allt vi behöver besluta är vad vi ska göra med den tid som är oss given.
[Min tolkning / översättning] ¹

Innan författaren Robert Eriksson ger oss frågan i slutet av kapitlet BRIST, i boken Hungrigt Hjärta, avslutar han med:

Jag vill ju leva som om livet är en gåva som redan är min helt och fullt, snarare än att leva för att ständigt söka efter något som jag saknar.

Nu infinner sig ögonblicket då du får höra frågan:

Hur får tanken på att det enda vi har är ett högst ofullkomligt nu dig att känna?

🎶

Livet förändras hela tiden och vi måste följa med. När förändring möter oss, upplever vi ofta rädsla och vi önskar att vi kunde gå tillbaka till det som en gång var, så att allt blir som vanligt igen. Men vi kan inte gå tillbaka, för de gamla vägarna är inte framkomliga längre. Samtidigt är vi rädda för att gå framåt i mörkret på en helt ny väg.

Don't Panic!

... står det med stora vänliga bokstäver på Liftarens Guide till Galaxen.¹

Var inte Rädda!

... säger ängeln till Herdarna på Heden precis när Jesus fötts.²

Var inte Rädda!

... säger Jesus till Lärjungarna i Båten mitt i Stormen.³

Var inte Rädd(a)!

... står det 73 gånger i Bibeln.⁴

[För] Gud skapar något vackert av just de förutsättningar som nu är.

Då avtar rädslan och hoppet och drömmarna växer.

Detta är nåd! Och den nåden är öppen för alla.

I [Bruce Springsteens sång] "Land of Hope and Dreams" får vi en uppmuntran till att packa väskan och ge oss av på en resa ut i det okända med vetskapen om att det inte finns någon väg tillbaka. Låten avslutas som en klassisk gospelsång om ett tåg som välkomnar alla människor utan undantag,

"helgon och syndare,

förlorare och vinnare."

All aboard!

Detta är just vad nåden säger oss:

Du är accepterad!

Gud tar emot dig.

Gud accepterar dig, även det som inte är acceptabelt.

Nåden skiner med sitt klara ljus över alla människor i alla tider genom Jesus uppståndelse. Och genom allt som ständigt förändras leds vi vidare på vägen till landet av hopp och drömmar.

Så nu står vi här i slutet av denna SpringsteenKvart på en enslig perrong långt ute på kanten av västra sprialarmen av vintergatan.

Är våra Hungriga Hjärtan redo för Förändring?

Då plingar det till - författaren Robert Eriksson sänder oss en fråga direkt från det 24:de kapitlet i sin Bok:

Vad finns i ditt liv i dag, som inte är i linje med hur du vill att din morgondag ska se ut?

📙

Här sitter jag LennArrrt, inklämd i kupén de kallar Studio Väst, på den linje vi i Jönköping kallar Radio Vättervåg 98,5 MHz och vinkar ock säger: Adjö!

Vad bär en sten?

Bruce Springsteen skriver ocensurerat i sina memoarer Born to Run¹ om alla de stenar inom honom som hade blivit ett resultat av uppväxten. Springsteen vill först inte kännas vid alla stenar, utan låter dem ligga kvar inombords, gömda och osynliga. Och han ser till att vara i ständig rörelse för att inte behöva blicka inåt. Någon gång i mitten av livet blir det omöjligt för Springsteen att leva vidare så. Han inser att han måste plocka upp de gömda stenarna och titta närmare på dem, annars går han under.

Vi har alla olika namn på stenarna som vi vill kasta bort, olika svårigheter och trauman.

Men jag [Robert Eriksson] upptäcker allt eftersom i samtalen med själavårdaren att det finns en ovärderlig skatt i allt det som jag alltid velat kasta bort. Där finns ju ledtrådarna till varför vissa dörrar inom mig är låsta och en aning om var nycklarna finns. När jag tittar närmare på stenarna och sätta namn på dem börjar jag samtidigt ana vägen till mig själv.

Detta är nog allas vår livsresa. Därför handlar boken Hungrigt Hjärta också om dina gömda stenar.

Jag hoppas att du vågar plocka upp dina stenar och titta på allt det som du upplevt i livet hittills.

När jag plockar upp mina stenar och tittar närmare på min brist och mina misslyckanden, väljer jag att tro att det finns en Gud som ser på mig med villkorslös kärlek i allt och som jag därför vågar kommunicera öppet med.

Men på denna steniga stig, som är ett mörkrum, framkallas den bild där vi börjar se vilka vi är och vart vi är på väg.

I mörkret är det särskilt viktigt att komma ihåg att tända ljus. Ju mörkare, desto viktigare.

Via Dolorosa är stenlagd, men inte bekvämt och jämnt, utan besvärligt med gropar.

Det är lätt att falla och bli liggande. När du ligger där är det lätt att bli modlös och ge upp.

Via Dolorosa ... finns även lagd med psykets stenar i våra väsen. Och finns i varje själ, som en andlig stig i mörk skog. Men den saknar inte underbara gläntor dit solen kan nå. Räds inte att gå.²

Vem vet - Du kanske t o m finner den Lyckliga Staden där i Skogen…

För åt den som segrar skall Gud ge ... en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.³

Är det detta, det utlovade hemliga namnet, som Bruce Springsteen hör någon ropa i slutet av första versen i låten Lucky Town?

♪

Vad bär ett namn?

I kapitlet IDENTITET i boken Hungrigt Hjärta är Robert Eriksson inne lite på samma linje som Shakespeare i Romeo & Juliet⁴ - Det som vi kallar en Ros kommer att vara lika vacker, och dofta lika ljuvligt oavsett vilket namn vi ger den. [min fria översättning]

Men denna tolkning går stick i stäv mot den PostPostModerna vikten vi idag ger ett namn. Idag då alltifrån domstolar⁵ & psykologer⁶ till filosofer⁷ & novellister⁸ säger att vårt personnamn kanske är det viktigaste ordet i vårt liv då det är själva länken - ja nyckeln - till vår identitet & individualitet.

Författaren Robert Eriksson har genom boken Hungrigt Hjärta dock velat visa att i alla de stenar som vi vill kasta bort finns en ovärderlig skatt. När vi börjar värdesätta stenarna, titta närmare på dem och namnge dem, kan vi hitta vägen till oss själva. Så om vi letar riktigt noga finner vi något oerhört: en sten där vårt nya namn står skrivet.

Predikaren säger: en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar⁹

Ock Nu är allt vi har. Så jag plockar upp den vita stenen med mitt nya namn. Jag har inte för avsikt att kasta bort den. Jag ska bära den allra närmast mitt hjärta.

♫

Kapitlet, kallat IDENTITET, där Robert Eriksson utgår från Bruce Springsteens låt Lucky Town inleds med citatet:

"Kärleken i dig - eller Guds Ande om du så vill - är den djupaste sanningen om dig. Det är från kärleken du kommer och det är till kärleken du är på väg."

Å så avslutas boken Hungrigt Hjärta, av Robert Eriksson, med frågan:

Hur skulle dina tankar om dig själv förändras om du utgår från att Gud inte kan älska dig mer eller mindre än i just detta ögonblick?

🎶

📙